tisdag 8 mars 2016

Att ta över en gammal gård

Det är något speciellt att få möjlighet att ta över en liten gård med åtminstone 150 år på nacken. Särskilt när tidigare ägare bott länge på stället och inte kastat grejor i onödan. Trots att det mesta är urröjt ur uthusen går det fortarande att göra "fynd" och hitta nya användningsområden för gamla saker. Gamla hinkar och baljor blir perfekta till sommarblommor och mjölkkrukor för att samla vatten pryder sin plats. En gammal trasig stege räcker både till ett vackert stöd för favoritrosen New Dawn och som sittpinnar till hönorna. Delad på mitten då förstås, hönorna behöver inte sitta ute i rosenbusken och frysa :-)



 Den uttjänta cykeln pryder sin plats med krasse på pakethållaren.


Harry som bodde här före oss ärvde stället av sina föräldrar och var över åttio år när han gick bort. Men han har sett till att vi inte glömmer bort honom: i en glasruta på magasinet har han ristat sitt namn!


Tittar man noga går det att läsa Harry spegelvänt.
Det är inte bara saker som finns kvar, något av det mest värdefulla är trädgården med alla fruktträd. Elva äppelträd, två päron, ett bigarrå och ett krikon. Med så många äppelträd är det alltid något som bär frukt även ett dåligt äppelår. Några är dessvärre gamla och får ofta skador på frukten men är ju vackra träd ändå. Just nu är det paus i beskärningen pga all snö, men jag hoppas på att komma igång snart igen.


Några träd beskärs nu och några får nog vänta till i sommar.
Gamla byggnader har både charm och avigsidor. Tegelpannorna på ladugården ger sig iväg när det stormar ordentligt och nu har vi äntligen tagit itu med det. Högst upp på nocken är nu pannorna lagda tillrätta och fastspikade tack vare hjälpsam bror och svågrar. De sprang upp och ner på taket med dödsförakt trots illasinnat väder.


Arbetslaget på taket i snöglopp.

Det är nog inte sista gången vi behöver upp på det taket och fixa men nu ser det i alla fall lite bättre ut och är lite tätare.
Det ska bli varmare i helgen sägs det. Det kliar så i trädgårdsfingrarna, jag längtar till och med efter att få börja gräva!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar