Försommaren var inte så torr som resten av sommaren och den sköra trädgårdsvallmon råkade ut för en hagelskur och fick hål i sina fina papperstunna blomblad. Men är ju osannolikt praktfull ändå!
Apropå gamla vänner: den här pionen är från en riktigt stor buske och kan ha en hög ålder. En annan pion på gården är över 100 år, en bondpion, och denna är säkert i samma åldersklass. Blommorna doftar fantastiskt och bara väller i mängd över muren.
Det här stiliga paret blommar passande nog till Sveriges nationaldag. Dagliljan är som pionen en dam med ålder men har inte sitt ursprung här på gården utan kommer från min morfars mors trädgård. Inget speciellt med blomman i sig, den finns i många trädgårdar, men ändå lite kul att ha en tråd bakåt i tiden. Strandirisen är också en växt jag fått genom att någon delat med sig, men den har varit sparsam med blomningen i år eftersom den gillar fukt. Det blev bara denna enda blomma :-( Den behöver nog flyttas...
Den här lilla silkesnävan "Ballerina" har med möda överlevt. Inköptes för två år sedan, flyttades hit och dit förra sommaren för att nu huka under betydligt tuffare grannar. Men ändå har den blommat och jag ska försöka ge den lite mer utrymme nästa sommar. Den är så fin!
Jag avrundar med ännu en gammal klassisk trädgårdsväxt som fanns när vi flyttade hit, en riddarsporre. Den har trängts med en rejäl grästuva men efter uppgrävning och delning förra våren så är den nu både större och blommar mer. En fantastisk blå färg som kontrast till de orangegula sömntutorna i bakgrunden.
Det här var några gamla godingar och några nya. Jag hoppas förstås att någon av er är lika nördig på växter som jag och tycker att detta kan vara kul att följa. De här inläggen har jag också tänkt som en dagbok för trädgården, kanske inte så intressanta för andra alla gånger men kan bli kul att gå tillbaka till framöver för min egen del.
