Utgrävningarna fortsätter...

Nu har grannen varit här med grävskopan och skalat av ett lager nässlor och kvickrot på min framtida odlingsyta. Hade aldrig rått på detta med en enkel spade, särskilt inte som delar av marken är armerad med hönsnät och taggtråd. Bland annat. Nu har vi nät till en hel hönsgård och det kan behövas för hönan Luna ruvar på ägg så imorgon eller om ett par dagar har vi kycklingar. Om det går som hon har tänkt sig... Den blivande fadern, vår stolte tupp Sigge, följer så länge med intresse vad jag har för mig. Kan dyka upp en mask eller två.

Här ska jag sätta några potatisar till att börja med och fortsätta fundera på vad det egentligen ska bli. Har också några dahliaknölar som kan få pryda platsen i sommar, men i så fall får man använda hönsnäten till att skydda blommorna från Sigge och damerna.

Gamla tiders livsfilosofi återvunnen?

Gården vi bor på bär spår av de som har bott här, både nyligen och långt tillbaka. Ingen tvekan om att den gamla bondekulturen var en värld av sparsamhet, vara rädd om det man hade, använda det som fanns till hands och tillverka själv. Samma som vi numera kallar recycling, second hand mm, ett klokt sätt att leva med andra ord. Vi har hittat flera av de här vackra kvastarna av björkris i uthusen

och den här helt osannolika hemgjorda arbetslampan över hyvelbänken, konstruerad av en gammal ficklampa (ursäkta den suddiga bilden). Fungerar tyvärr inte..

Många egentillverkade haspar och handtag gjorda av ståltråd är fortfarande fullt fungerande även om ingen höna använder just den här dörren längre.

 

Detta inspirerar mig till att tänka i liknande banor - när det gäller trädgården - att använda det som redan finns och bygga vidare på det. Använder skott från syrenbuskar som sprider sig själva och har gjort en ny häck, har flyttat på penséer som självsått sig i grusgården och som nu får lite bättre jordmån i rabatten, tar frön från befintliga växter och sår i stället för att köpa. Inget märkvärdigt men ändå en kul utmaning.